Den första sessionen av Kyrkomötet avslutades med en kort förhandling i plenum. Det som stod på dagordningen var några fyllnadsval. Sånt brukar inte räknas till det allra hetaste, i synnerhet som allt är förberett av en valberedning. Mycket riktigt var det också glest besatt i universitetsaulan - åtskilliga ledamöter hade trotsat reglerna, och åkt hem i förtid.
Bland valen fanns ett som jag tycker är viktigt. Det gällde att välja en ny andre vice ordförande i Kyrkostyrelsen. Kyrkomötet väljer en Kyrkostyrelse för varje mandatperiod. Det är den som leder Svenska kyrkans arbete på nationell nivå, och representerar Svenska kyrkan i många viktiga sammanhang.
I en av de skrivelser som vi behandlat under veckan, "Jämställdheten i Svenska kyrkan", står det bl a: "Jämställdheten mellan kvinnor och män behöver få ett tydligare genomslag, såväl i nomineringarna inför kommande kyrkoval som när val förrättas i början av den nya mandatperioden."
I kyrkostyrelsen är ärkebiskopen ordförande, och dessutom finns två vice ordföranden. En ny sådan skulle nu väljas, att efterträda Thomas Söderberg som blivit biskop i Västerås. Den återstående vice ordföranden är man. Kyrkstyrelsen har alltså hittills letts av tre män. Nu skulle det väl självklart bli ändring på det, när tillfälle gavs, kunde man tro.
Men icke. Valberedningen föreslog ytterligare en man. Ingen reagerade över detta - utom vi i ÖKA. Förklaringen från valberedningen blev, att platsen skulle besättas med någon från Centerpartiet (platserna i Kyrkostyrelsen fördelas nämligen proportionellt mellan de stora nomineringsgrupperna), och Centerpartiet hade utsett - ännu en man!
Bedrövligt! som mina gruppkamrater från Göteborg brukar säga.
fredag 26 september 2008
Snart slut
Då är det snart slut för den här gången. Om en halvtimme sker vissa fyllnadsval i plenum, och det ska bli intressant att se hur många ledamöter som är kvar, eftersom många av oss har varit färdiga med vårt utskottsarbete sedan lunch. När valen är avklarade ajourneras kyrkomötet fram till nästa session, som äger rum om tre veckor. 251 ledamöter beger sig nu hem och väntar där på att en tjock lunta betänkanden ska landa i brevlådan. Det har varit en ganska händelselös första session, så jag ser fram emot en andra session där debattens vågor förhoppningsvis ska gå höga åtminstone i några frågor.
Varför inga studiebesök?
Större delen av kyrkomötets utskott har varit färdiga större delen av dagen. I mitt utskott - Tillsyn och uppdrag - var vi färdiga strax efter 12.00. Nu har vi allihopa dragit omkring på stan (eller sitter och bloggar i Uppsala universitets hall) fram till kl 16.00 när vi har sammanträde. Vi får inte lov att åka från stan förrän kl 17.00.
Inga studiebesök har erbjudits ledamöterna. Inga spännande kyrkobesök, eller ens ett studiebesök i kyrkans hus. Ingenting! Det är skamligt. Det är skamligt att låta 251 människor dra omkring i Uppsala bara för att vänta på ett sammanträde som tar 15-20 minuter.
Jag förstår att det är viktigt att avsätta tid - så att utskotten inte behöver jäkta. Det är helt OK. Jag förstår också att man sätter en tid för när man får lov att åka hem (innan detta gjordes åkte folk hem mycket tidigt på fredagarna och det kunde bli problem med de beslut som skulle tas sent). Men jag tycker att man borde ta vara på att det faktiskt är folk här från hela landet som skulle vilja lära sig mer. Och att man har en jättechans att sprida information ut i hela landet med personliga kontakter.
Skäms kyrkomötet!
Inga studiebesök har erbjudits ledamöterna. Inga spännande kyrkobesök, eller ens ett studiebesök i kyrkans hus. Ingenting! Det är skamligt. Det är skamligt att låta 251 människor dra omkring i Uppsala bara för att vänta på ett sammanträde som tar 15-20 minuter.
Jag förstår att det är viktigt att avsätta tid - så att utskotten inte behöver jäkta. Det är helt OK. Jag förstår också att man sätter en tid för när man får lov att åka hem (innan detta gjordes åkte folk hem mycket tidigt på fredagarna och det kunde bli problem med de beslut som skulle tas sent). Men jag tycker att man borde ta vara på att det faktiskt är folk här från hela landet som skulle vilja lära sig mer. Och att man har en jättechans att sprida information ut i hela landet med personliga kontakter.
Skäms kyrkomötet!
Historielöshet
Eftersom mitt utskott inte har haft mer ärenden att behandla än vad det avsatts tid för har jag kunnat ägna en del av min "ledighet" åt att läsa de utmärkta böckerna vi fått i samband med 50års jubiléet för beslutet att möjliggöra för både män och kvinnor att bli präster.
Även om jag ibland känt mig rejält upprörd under läsningen, är det viktig läsning. De är också viktiga dokument i historieskrivningen. Jag har lärt mig en massa nytt, trots att jag faktiskt läst massor om svensk kyrkohistoria under 1900-talet. Äntligen finns det väl underbyggd litteratur om denna fråga! Men ibland finns det en historielöshet hos fr a unga kvinnor, menar biskop emerita Christina Odenberg. Jag hoppas att inte minst boken Äntligen stod hon i predikstolen - historiskt vägval kommer att användas i undervisningssammanhang. Gärna på Pastoralinstituten och Johannelund som ibland känner sig kluvna inför samtal om denna fråga. Här finns alla argument som använts, både för och emot. När man känner till dem är man som präst (vare sig man är man eller kvinna) bättre rustad att möta den verklighet som möter i en del församlingar.
Efter samtal i utskotten har jag också blivit alltmer övertygad om att det får vara slut på det tysta lidandet som kvinnor ibland uppmuntrats till, i allmänhet i all välmening, "för kyrkans bästa". Diskrimering är aldrig för kyrkans bästa, är reglerad enligt svensk lagstiftning och bör anmälas där den förekommer!
Även om jag ibland känt mig rejält upprörd under läsningen, är det viktig läsning. De är också viktiga dokument i historieskrivningen. Jag har lärt mig en massa nytt, trots att jag faktiskt läst massor om svensk kyrkohistoria under 1900-talet. Äntligen finns det väl underbyggd litteratur om denna fråga! Men ibland finns det en historielöshet hos fr a unga kvinnor, menar biskop emerita Christina Odenberg. Jag hoppas att inte minst boken Äntligen stod hon i predikstolen - historiskt vägval kommer att användas i undervisningssammanhang. Gärna på Pastoralinstituten och Johannelund som ibland känner sig kluvna inför samtal om denna fråga. Här finns alla argument som använts, både för och emot. När man känner till dem är man som präst (vare sig man är man eller kvinna) bättre rustad att möta den verklighet som möter i en del församlingar.
Efter samtal i utskotten har jag också blivit alltmer övertygad om att det får vara slut på det tysta lidandet som kvinnor ibland uppmuntrats till, i allmänhet i all välmening, "för kyrkans bästa". Diskrimering är aldrig för kyrkans bästa, är reglerad enligt svensk lagstiftning och bör anmälas där den förekommer!
torsdag 25 september 2008
Kyrkan och kulturen
Jag håller med Maria som skriver om kulturrummen (vi satt idag i samma samtalsgrupp). Jag tror att det är oerhört viktigt att kyrkan visar på sina kulturella värden och då inte bara de som går att se utan även de värden som är ickematriella. Och det är lika viktigt att också alltid visa på vår levande Gud och en uppstånden Jesus. För hur mycket kulturell kyrka vi än visar upp - saknar vi Jesus så blir vi bara en ekande cymbal, utan kärlek.
En av de konsekvenser som kyrkomötet då borde ta är att flytta kyrkomötet så att det inte krockar med bokmässan som just nu pågår i Göteborg. Bokmässan är Svenska kyrkans största enskilda kulturengagemang och kontaktyta. En kontaktyta som vi har med en massa människor under en kort tid. Det program som Svenska kyrkan ordnar under bokmässan drar jättemycket folk, på Se Människan-scenen pågår ständigt nya programpunkter och det är fullt, hela tiden.
Då är det fullständigt vansinnigt att lägga kyrkomötet parallellt. För på kyrkomöte har biskoparna nämligen närvaroplikt. Men flera av biskoparna är medverkande på bokmässan. Vilket får till följd att de struntar i kyrkomötet och åker dit istället. Vilket får till följd att kyrkomötets förlorar i auktoritet.
Det är dock enkelt ordnat, om kyrkomötet tar hänsyn till bokmässan och ser till att det inte krockar. Då kan biskoparna vara med på bokmässan (och alla förtroendevalda som vill det) ena veckan och åka på kyrkomöte med full energi nästa vecka!
Detta tycker Carina Etander Rimborg som skall vara med på litterära gudstjänsten på bokmässan på söndag kl 11.00 i hall G4.
En av de konsekvenser som kyrkomötet då borde ta är att flytta kyrkomötet så att det inte krockar med bokmässan som just nu pågår i Göteborg. Bokmässan är Svenska kyrkans största enskilda kulturengagemang och kontaktyta. En kontaktyta som vi har med en massa människor under en kort tid. Det program som Svenska kyrkan ordnar under bokmässan drar jättemycket folk, på Se Människan-scenen pågår ständigt nya programpunkter och det är fullt, hela tiden.
Då är det fullständigt vansinnigt att lägga kyrkomötet parallellt. För på kyrkomöte har biskoparna nämligen närvaroplikt. Men flera av biskoparna är medverkande på bokmässan. Vilket får till följd att de struntar i kyrkomötet och åker dit istället. Vilket får till följd att kyrkomötets förlorar i auktoritet.
Det är dock enkelt ordnat, om kyrkomötet tar hänsyn till bokmässan och ser till att det inte krockar. Då kan biskoparna vara med på bokmässan (och alla förtroendevalda som vill det) ena veckan och åka på kyrkomöte med full energi nästa vecka!
Detta tycker Carina Etander Rimborg som skall vara med på litterära gudstjänsten på bokmässan på söndag kl 11.00 i hall G4.
Mycket papper
Inte heller jag kan motstå att blogga här. Bra initiativ!
I vanliga fall skriver jag på http://cosette.blogg.se
Eva-Maria Munck heter jag, POSK är min nomineringsgrupp, Stockholm är mitt stift och Jesus är min Herre.
Har ni tänkt på hur mycket papper som går åt i utskotten! Jag sitter som ersättare i Ekonomi- och Egendoms utskottet och vi får ständigt nya papper med beslutsformuleringar, ibland är själva beslutet bara några meningar och pappret fylls ut av datum, rubrik och namn på alla som har beslutat och närvarat. Sen kommer vi ju ändå att få hela luntor hemskickade igen!
Kunde man inte till nästa år se över (eller göra en utredning eller nåt) hur man kan spara in på papper när vi snackar formuleringar och sånt. Kanske man t.o.m. kan använda sig av modern teknik som projektor och sånt.
I vanliga fall skriver jag på http://cosette.blogg.se
Eva-Maria Munck heter jag, POSK är min nomineringsgrupp, Stockholm är mitt stift och Jesus är min Herre.
Har ni tänkt på hur mycket papper som går åt i utskotten! Jag sitter som ersättare i Ekonomi- och Egendoms utskottet och vi får ständigt nya papper med beslutsformuleringar, ibland är själva beslutet bara några meningar och pappret fylls ut av datum, rubrik och namn på alla som har beslutat och närvarat. Sen kommer vi ju ändå att få hela luntor hemskickade igen!
Kunde man inte till nästa år se över (eller göra en utredning eller nåt) hur man kan spara in på papper när vi snackar formuleringar och sånt. Kanske man t.o.m. kan använda sig av modern teknik som projektor och sånt.
Ledighet för förtroendeuppdrag är en demokratifråga
Som de andra ledamöterna har jag också deltagit i eftermiddagens seminarium om diskussionerna med staten och framför allt de kyrkoantikvariska frågorna. Kanske är inte bakgrunden helt klar för er läsare - i och med kyrka-stat-uppgörelsen gjordes några övergångsregler som gällde i 10 (tom 2009 alltså) och nivån på den kyrkoantikvariska ersättningen låstes också så långt i tiden. Nu pågår alltså förhandlingar mellan Svenska kyrkan och staten om vissa frågor, därav detta seminarium (även om jag själv inte riktigt förstod varför det var en angelägen fråga för hela kyrkomötet).
Jag har personligen en måttlig entusiasm för de kyrkoantikvariska frågorna - jag inser ju att de är väldigt viktiga, men personligen finns det många andra saker jag funderar oftare över i kyrkan. En av frågorna på dagordningen tycker jag däremot är desto intressantare, nämligen frågan om rätten att vara ledig för att utöva förtroendeuppdrag (som berörts av några tidigare inlägg här nedanför).
Rätten att vara ledig för förtroendeuppdrag ger möjlighet för många fler att delta i förtroendeorganisationen och är därmed en demokratifråga. På lokal nivå i Svenska kyrkan hålls många möten på kvällstid, men på stifts- och riksnivå är mötena ofta längre och hålls nästan alltid på dagtid. Pensionärer och studenter har oftast mindre problem, liksom den som har möjlighet att själv styra sin tid (vilket ofta innebär att man har högre utbildning) och den som har välvilligt inställda arbetsgivare - inte sällan en kyrklig sådan. Redan nu har en del ledamöter i exempelvis kyrkomötet, trots laglig rätt, svårt att komma ifrån arbetet och en lagändring skulle inte förbättra situationen. Redan nu finns en klar överrepresentation av pensionärer i kyrkomötet (och betydligt fler på stiftsnivå), och en mycket stor andel av de förtroendevalda på både nationell och stiftsnivå är anställda i något kyrkligt sammanhang. Många av oss andra har hög utbildning och kan själva styra vår tid. Det är en angelägen fråga att de nu underepresenterade grupperna bland de förtroendevalda får större, inte mindre, möjligheter att delta i arbetet.
Sedan borde detta naturligtvis inte enbart gälla Svenska kyrkan, även om vi är en många gånger större organisation (och därmed har betydligt fler beslutande organ) än andra trossamfund i Sverige. Kanske borde bestämmelserna också utsträckas till fler delar av den ideella sektorn.
Markus Holmberg skrev i inlägget nedför att han tyckte det var dags att fundera på kyrkans beslutsformer. Det är jag den första att hålla med om, det finns väldigt mycket att göra på den fronten. Men så länge är det viktigt att det finns så många som möjligt som kan vara med och besluta om de förändringarna.
Jag har personligen en måttlig entusiasm för de kyrkoantikvariska frågorna - jag inser ju att de är väldigt viktiga, men personligen finns det många andra saker jag funderar oftare över i kyrkan. En av frågorna på dagordningen tycker jag däremot är desto intressantare, nämligen frågan om rätten att vara ledig för att utöva förtroendeuppdrag (som berörts av några tidigare inlägg här nedanför).
Rätten att vara ledig för förtroendeuppdrag ger möjlighet för många fler att delta i förtroendeorganisationen och är därmed en demokratifråga. På lokal nivå i Svenska kyrkan hålls många möten på kvällstid, men på stifts- och riksnivå är mötena ofta längre och hålls nästan alltid på dagtid. Pensionärer och studenter har oftast mindre problem, liksom den som har möjlighet att själv styra sin tid (vilket ofta innebär att man har högre utbildning) och den som har välvilligt inställda arbetsgivare - inte sällan en kyrklig sådan. Redan nu har en del ledamöter i exempelvis kyrkomötet, trots laglig rätt, svårt att komma ifrån arbetet och en lagändring skulle inte förbättra situationen. Redan nu finns en klar överrepresentation av pensionärer i kyrkomötet (och betydligt fler på stiftsnivå), och en mycket stor andel av de förtroendevalda på både nationell och stiftsnivå är anställda i något kyrkligt sammanhang. Många av oss andra har hög utbildning och kan själva styra vår tid. Det är en angelägen fråga att de nu underepresenterade grupperna bland de förtroendevalda får större, inte mindre, möjligheter att delta i arbetet.
Sedan borde detta naturligtvis inte enbart gälla Svenska kyrkan, även om vi är en många gånger större organisation (och därmed har betydligt fler beslutande organ) än andra trossamfund i Sverige. Kanske borde bestämmelserna också utsträckas till fler delar av den ideella sektorn.
Markus Holmberg skrev i inlägget nedför att han tyckte det var dags att fundera på kyrkans beslutsformer. Det är jag den första att hålla med om, det finns väldigt mycket att göra på den fronten. Men så länge är det viktigt att det finns så många som möjligt som kan vara med och besluta om de förändringarna.
Är vi en statskyrka eller inte?!
Denna fundering inställde sig under dagens seminarium. Så mycket av Svenska kyrkans demokratiska organisation har lånat sin form från kommunal- och riksdagspolitik. Så länge vi var statskyrka, var det självklart att t ex ledamöter i Kyrkomötet hade lagstadgad rätt till ledighet för att delta i kyrkans arbete. Men varför det skulle vara självklart idag, förstår i alla fall inte jag. Det är klart att vi kan utnyttja vår ställning som f d statskyrka, och det största trossamfundet - men det är väl varken särskilt snyggt eller särskilt schysst. Istället borde vi fundera över hur Svenska kyrkans förtroendemannaorganisation bör se ut med tanke på dagens - och morgondagens - förhållanden, inte envist hålla fast vid statskyrkoformerna.
Seminariet idag tycker jag var slöseri med tid. Visserligen kände jag viss stolthet över att se stabschefen vid Kulturdepartementet Henrik Toremark i talarstolen - han har egentligen en plats i Kyrkomötet, invald för ÖKA i Stockholms stift, men har avstått sin plats med tanke på sin anställning i regeringens närhet. Men ämnet kan jag inte tycka var av sådan dignitet att det var motiverat att ta alla kyrkomötesledamöternas tid i anspråk en hel eftermiddag.
Ikväll samlas Kyrkolivsutskottet igen, för fortsatt arbete. Vi får se om det blir nattmangling.
Seminariet idag tycker jag var slöseri med tid. Visserligen kände jag viss stolthet över att se stabschefen vid Kulturdepartementet Henrik Toremark i talarstolen - han har egentligen en plats i Kyrkomötet, invald för ÖKA i Stockholms stift, men har avstått sin plats med tanke på sin anställning i regeringens närhet. Men ämnet kan jag inte tycka var av sådan dignitet att det var motiverat att ta alla kyrkomötesledamöternas tid i anspråk en hel eftermiddag.
Ikväll samlas Kyrkolivsutskottet igen, för fortsatt arbete. Vi får se om det blir nattmangling.
Levandegörandet
Den kyrkoantikvariatiska ersättningen är grunden för levandegörandet av det kyrkliga kulturarvet. Man kan likna det vid "Naturrummen" som levandegör naturen. Vi behöver också ett "Kulturrum" som levandegör den lokala kulturen och traditionen. Och, vem kan knyta ihop, förvalta och utveckla det bättre än kyrkan?
De svenska kyrkorna utgör på sitt sätt grunden för hela det svenska samhället, både som symbol och mötesplats. I nutid har naturligvis detta förskjutits något. Men, likaväl är det dit de flesta söker sig när DET händer.. Det handlar lika mycket om det "imateriella" som det "materiella" och just där tror jag vi måste bli tydligare både inom kyrkan och utåt.
Ja, det var mitt bidrag i samtalet om hur vi ska förvalta detta och också levandegöra den Svenska Kyrkan för framtiden.
Nu tar jag tåget hem och förbereder mig för nästa session..
De svenska kyrkorna utgör på sitt sätt grunden för hela det svenska samhället, både som symbol och mötesplats. I nutid har naturligvis detta förskjutits något. Men, likaväl är det dit de flesta söker sig när DET händer.. Det handlar lika mycket om det "imateriella" som det "materiella" och just där tror jag vi måste bli tydligare både inom kyrkan och utåt.
Ja, det var mitt bidrag i samtalet om hur vi ska förvalta detta och också levandegöra den Svenska Kyrkan för framtiden.
Nu tar jag tåget hem och förbereder mig för nästa session..
Seminarium om kyrkoantikvarisk ersättning
Personligen tycker jag att den kyrkoantikvariska ersättningen och samtalen med staten om dess fortsättning efter 2009 är en både intressant och viktig fråga. Underhållet är viktigt för att vi ska kunna använda våra kyrkor.
Jag höll mig vaken och hängde med i inledningen i plenum och hade också intressanta samtal i Lunds andra stiftsgrupp (vi är så många så de delar på oss). Mest roligt i plenum var dock lilla stavfelet så att det blev Riksvisionen istället för RiksREvisionen... Inte brukar de vara så visionära?!
Intressant är också när statliga företrädare pratar om underutnyttjade kyrkor, medan Lars Friedner använder ordet låganvända. Det är en viktig distinktion mellan vårt brukar- och bevarandeperspektiv!
Jag höll mig vaken och hängde med i inledningen i plenum och hade också intressanta samtal i Lunds andra stiftsgrupp (vi är så många så de delar på oss). Mest roligt i plenum var dock lilla stavfelet så att det blev Riksvisionen istället för RiksREvisionen... Inte brukar de vara så visionära?!
Intressant är också när statliga företrädare pratar om underutnyttjade kyrkor, medan Lars Friedner använder ordet låganvända. Det är en viktig distinktion mellan vårt brukar- och bevarandeperspektiv!
Ännu en dag
Så kan då ännu en arbetsdag i Kyrkomötet läggas till handlingarna. Många arbetar även ikväll, men i mitt utskott bedömdes det att vi hinner färdigt under morgondagen, så vi fick ledigt ikväll. Det känns faktiskt ganska skönt, även om det är lite tråkigt att lämna livet i universitetshuset och gå hem.
Dagen har rullat på i en stillsam lunk, med en fin morgonmässa i domkyrkan som upptakt. Därefter följde ett gruppmöte, med inledande andakt, innan utskottsarbetet, även det inlett med andakt, tog vid. Det är nog bara under kyrkomötesveckorna som jag ber Vår fader tre gånger varje dag, inom loppet av två timmar...
Eftermiddagen har så ägnats åt ett seminarium om samtalen med staten angående den kyrkoantikvariska ersättningen. Det är vid en första anblick ungefär så spännande som det låter, men vid det gruppsamtal som följde efter de inledande anförandena så kunde jag ändå konstatera att det är en väldigt viktig och komplex fråga, som kräver en hel del funderande.
I min grupp diskuterade vi även en del andra frågor som just nu ligger på bordet när det gäller kyrkans relation till staten, t. ex. den om rätt till ledighet för förtroendeuppdrag. Idag har man rätt till ledighet för förtroendeuppdrag i kyrkan, men detta är en övergångsbestämmelse som löper ut nästa år, och förhandlingar pågår nu i denna fråga. Som jag ser det är det av stor vikt, inte minst inför nomineringarna till nästa års kyrkoval, att man hittar en lösning på hur det här ska fungera i framtiden.
Nu går jag hem och läser betänkanden inför morgondagens arbete, och konstaterar att vi redan är framme vid den första sessionens sista dag. Tiden går fort när man har roligt!
Dagen har rullat på i en stillsam lunk, med en fin morgonmässa i domkyrkan som upptakt. Därefter följde ett gruppmöte, med inledande andakt, innan utskottsarbetet, även det inlett med andakt, tog vid. Det är nog bara under kyrkomötesveckorna som jag ber Vår fader tre gånger varje dag, inom loppet av två timmar...
Eftermiddagen har så ägnats åt ett seminarium om samtalen med staten angående den kyrkoantikvariska ersättningen. Det är vid en första anblick ungefär så spännande som det låter, men vid det gruppsamtal som följde efter de inledande anförandena så kunde jag ändå konstatera att det är en väldigt viktig och komplex fråga, som kräver en hel del funderande.
I min grupp diskuterade vi även en del andra frågor som just nu ligger på bordet när det gäller kyrkans relation till staten, t. ex. den om rätt till ledighet för förtroendeuppdrag. Idag har man rätt till ledighet för förtroendeuppdrag i kyrkan, men detta är en övergångsbestämmelse som löper ut nästa år, och förhandlingar pågår nu i denna fråga. Som jag ser det är det av stor vikt, inte minst inför nomineringarna till nästa års kyrkoval, att man hittar en lösning på hur det här ska fungera i framtiden.
Nu går jag hem och läser betänkanden inför morgondagens arbete, och konstaterar att vi redan är framme vid den första sessionens sista dag. Tiden går fort när man har roligt!
Utsikt och insikt
Detta är utsikten från min plats i tillsyns- och uppdragsutskottet. Utanför vajar Svenska kyrkans flagga och i bakgrunden syns Uppsala domkyrka.
Idag har vi seminarim ocm Svenska kyrkans överläggningar med staten, med inriktning på de kyrkoantikvariska frågorna. Det blir ett plenum med Stabschef Henrik TOremakr, kulturdepartementet, Riksrevisor Karin Lindell och Riksantikvarie Inger Liliequist. Visst låter detta spännande… inte (som mina barn skulle sagt.) Men nu måste jag skynda mig så jag inte kommer försent.
Unga människor i kyrkomötet
Hej hej! Mitt första inlägg blir kort om en viktig fråga...
Vi talar om ungas möjligheter till att ha ett "eget" kyrkomöte...men är det inte fråga om att vi vill att åldern i det verkliga kyrkomötet ska vara jämnare fördelad? Nomineringsgrupperna bör aktivt arbeta med dessa frågor! Speciellt viktigt nu inför nästa års kyrkoval. Det är på nomineringsgrupperna det verkliga ansvaret ligger.
Jobba för att fler unga använder sin rösträtt (från 16 år) och att kyrkovalens alla listor har en så bra spridning som möjligt, både vad gäller ålder, kön, etnisk bakgrund etc.
Hur än ett eventuellt kyrkomöte för unga skulle se ut så måste vi anstränga oss så att det inte fungerar som en samling för endast svenska kyrkans unga, eller någon annan enskild organisation. Istället bör ett möte i så fall vara allmängiltigt för unga människor mellan 13 och 18 år. Frågan om hur man väljer deltagare till ett sådant här möte måste också tänkas igenom noggrannt.
Vid ett möte med ordföranden i svenska kyrkans unga, Maria Wingård, uttryckte hon att ett stort problem för ungas påverkan i kyrkomötet, som hon såg det, var formen. Men varför vill man då skapa en likadan form för unga?! Är det inte bättre att hitta andra former för detta viktiga arbete? Och sist...ska sådant här arbete ske på Kyrkomötesnivå eller bör man arbeta på exempelvis i församlingarna med dessa frågor - det är i kyrkoråd som jag själv har mött störst motstånd och fördomar...
Vi talar om ungas möjligheter till att ha ett "eget" kyrkomöte...men är det inte fråga om att vi vill att åldern i det verkliga kyrkomötet ska vara jämnare fördelad? Nomineringsgrupperna bör aktivt arbeta med dessa frågor! Speciellt viktigt nu inför nästa års kyrkoval. Det är på nomineringsgrupperna det verkliga ansvaret ligger.
Jobba för att fler unga använder sin rösträtt (från 16 år) och att kyrkovalens alla listor har en så bra spridning som möjligt, både vad gäller ålder, kön, etnisk bakgrund etc.
Hur än ett eventuellt kyrkomöte för unga skulle se ut så måste vi anstränga oss så att det inte fungerar som en samling för endast svenska kyrkans unga, eller någon annan enskild organisation. Istället bör ett möte i så fall vara allmängiltigt för unga människor mellan 13 och 18 år. Frågan om hur man väljer deltagare till ett sådant här möte måste också tänkas igenom noggrannt.
Vid ett möte med ordföranden i svenska kyrkans unga, Maria Wingård, uttryckte hon att ett stort problem för ungas påverkan i kyrkomötet, som hon såg det, var formen. Men varför vill man då skapa en likadan form för unga?! Är det inte bättre att hitta andra former för detta viktiga arbete? Och sist...ska sådant här arbete ske på Kyrkomötesnivå eller bör man arbeta på exempelvis i församlingarna med dessa frågor - det är i kyrkoråd som jag själv har mött störst motstånd och fördomar...
onsdag 24 september 2008
Dagens spaning
Dagens spaning kommer från trapphallen.. Många med prästkrage har en kedja om halsen med ett stort kors, de flesta har detta korset i sin bröstficka..? Jag funderade över detta redan förra året på kyrkomötet. Men, har fortfarande inte fått klarhet. Är detta en trend? Är det för att man vill ha den nära hjärtat? Eller är det för att den hänger och dinglar? Eller.. är det för att alla andra har det så?
I utskottet tänkte jag tanken, att det kanske är för att biskoparna har det..?!
Hmm..
I utskottet tänkte jag tanken, att det kanske är för att biskoparna har det..?!
Hmm..
Gruppmiddag
Ikväll har de olika nomineringsgrupperna samlats till gruppmiddagar. Jag vet ju inte hur de övriga grupperna haft det, men tillsammans med de andra i ÖKA kan det inte bli annat än trevligt! En och annan anekdot från livet i utskotten återgavs runt bordet, sånt man bara kan säga när ingen protokollförare från kyrkokansliet finns inom hörhåll....
Trots att jag bara varit med i gruppen vid två tidigare kyrkomöten, känns det att vi är ett väl sammansvetsat gäng - inte likriktade, men med en självklar gemenskap i grundläggande inställningar som gör att det blir roligt och konstruktivt att arbeta tillsammans. Även om några i gruppen har väldigt mycket större erfarenhet av att vara förtroendevald i kyrkan än vad t ex jag har, finns ingen hierarki, utan allas gåvor tas till vara. Så är det tyvärr inte i alla sammanhang.
Trots att jag bara varit med i gruppen vid två tidigare kyrkomöten, känns det att vi är ett väl sammansvetsat gäng - inte likriktade, men med en självklar gemenskap i grundläggande inställningar som gör att det blir roligt och konstruktivt att arbeta tillsammans. Även om några i gruppen har väldigt mycket större erfarenhet av att vara förtroendevald i kyrkan än vad t ex jag har, finns ingen hierarki, utan allas gåvor tas till vara. Så är det tyvärr inte i alla sammanhang.
Mycket prat blir det...
Kyrkolivsutskottet heter det utskott där jag tillbringar dessa dagar. Jag, är Markus Holmberg från Uppsala, ledamot i kyrkomötet för Öppen kyrka (ÖKA) sedan senaste valet. Vi är en liten grupp i KM, bara sju ledamöter. Men vi ÖKAde med 75% i senaste kyrkomötesvalet! ÖKA är en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp. På en kyrkopolitisk karta kan man nog säga att om "Frimodig kyrka" står till höger, befinner sig ÖKA till vänster. Och POSK mittemellan. Jag återkommer till vad det innebär vid ett senare tillfälle.
Utskottet har väldigt många motioner att bereda. De handlar om allt från att främja dansen i Svenska kyrkan, till att fundera över kyrkliga konsekvenser av FRA-lagen. Precis som i alla utskott råder den något trista grundinställningen att varje motion förmodligen bör avslås. Det blir näst intill sensation om utskottet, någon enstaka gång, kommer fram till ett bifall. Beror det på att nästan alla motionärer i Kyrkomötet saknar förmågan att hitta de viktiga motionsämnena? Nej, jag tycker inte det. Men jag förvånas över att många motioner är så överdrivet detaljerade. Att-satserna (som är det KM har att ta ställning till) innehåller ofta onödiga detaljer, om ett bestämt antal kronor eller en viss i förväg förutsatt effekt av en åtgärd, som gör att motionen inte kan bifallas, trots att den tar upp en viktig fråga.
Mycket prat blir det, i alla fall. Onödigt mycket ibland, om nån frågar mig. Man måste ju inte yttra sig, om man inte har något nytt att tillföra diskussionen. Eller är det ett syndrom från partipolitikens sammanhang - om man inte hörs, finns man inte?
Utskottet har väldigt många motioner att bereda. De handlar om allt från att främja dansen i Svenska kyrkan, till att fundera över kyrkliga konsekvenser av FRA-lagen. Precis som i alla utskott råder den något trista grundinställningen att varje motion förmodligen bör avslås. Det blir näst intill sensation om utskottet, någon enstaka gång, kommer fram till ett bifall. Beror det på att nästan alla motionärer i Kyrkomötet saknar förmågan att hitta de viktiga motionsämnena? Nej, jag tycker inte det. Men jag förvånas över att många motioner är så överdrivet detaljerade. Att-satserna (som är det KM har att ta ställning till) innehåller ofta onödiga detaljer, om ett bestämt antal kronor eller en viss i förväg förutsatt effekt av en åtgärd, som gör att motionen inte kan bifallas, trots att den tar upp en viktig fråga.
Mycket prat blir det, i alla fall. Onödigt mycket ibland, om nån frågar mig. Man måste ju inte yttra sig, om man inte har något nytt att tillföra diskussionen. Eller är det ett syndrom från partipolitikens sammanhang - om man inte hörs, finns man inte?
Oväntad fritid
I mitt utskott, Tillsyns- och uppdragsutskottet, har vi för tillfället inget att göra, eftersom sekreterarna måste hinna skriva våra betänkanden så att vi sedan kan ta ställning till dem. De lediga timmarna inför kvällens gruppmiddag fördrivs därför bl.a. med bloggande och det näst intill obligatoriska fikat i universitetshusets trapphall. Det blir många koppar te under de här dagarna...
Arbetet i utskottet har gått ovanligt fort, dels för att vi inte har så många motioner i år, dels för att en hel del av dem i princip är identiska med sådana som låg på vårt bord förra året eller året dessförinnan. Den demokratiska processen innebär förstås att det står var och en fritt att motionera om vad man vill, men ibland känns det som slöseri med tid och resurser att samma frågor återkommer gång på gång. Det inbjuder ju inte heller till några djupare diskussioner i utskottet, utan leder snarare till att vi upprepar våra ställningstaganden från tidigare år.
Den fråga som ändå har lett till mest diskussion, och som vi ännu inte är färdiga med, är den som handlar om den kyrkliga rättsordningen. Helt kort och mycket förenklat gäller det en motion, nr 2008:42, som ifrågasätter Överklagandenämndens sätt att arbeta. Detta görs utifrån nämndens ställningstaganden i frågan om huruvida församlingar i Svenska kyrkan ska driva begravningsbyråer. Diskussionen i utskottet visar att det är en komplex fråga, som vi måste fundera en hel del på och som kommer upp till vidare samtal imorgon. Vad man kan konstatera är att det i det här fallet, liksom när det gäller många andra motioner, troligen landar i att utskottet föreslår avslag med anledning av att resultatet av en pågående utredning inte bör föregripas.
Att vi på många sätt är låsta av pågående utredningar är som jag ser det ett problem. Många av utredningarna tar god tid på sig innan de kommer upp på bordet, och under tiden kan Kyrkomötet inte göra något i frågor som egentligen skulle behöva hanteras snabbare. Naturligtvis behöver vi ordentliga underlag för att kunna fatta goda beslut, men det är frustrerande att det ska behöva ta så lång tid att nå resultat. Någon sa idag att tio år är en väldigt kort tid i kyrkans historia, och visst kan man tänka så, men samtidigt känns det ibland väldigt trögt att verka i den här organisationen. Jag hoppas ändå på att förändring ska vara möjlig, och ser tiden an med tillförsikt.
Arbetet i utskottet har gått ovanligt fort, dels för att vi inte har så många motioner i år, dels för att en hel del av dem i princip är identiska med sådana som låg på vårt bord förra året eller året dessförinnan. Den demokratiska processen innebär förstås att det står var och en fritt att motionera om vad man vill, men ibland känns det som slöseri med tid och resurser att samma frågor återkommer gång på gång. Det inbjuder ju inte heller till några djupare diskussioner i utskottet, utan leder snarare till att vi upprepar våra ställningstaganden från tidigare år.
Den fråga som ändå har lett till mest diskussion, och som vi ännu inte är färdiga med, är den som handlar om den kyrkliga rättsordningen. Helt kort och mycket förenklat gäller det en motion, nr 2008:42, som ifrågasätter Överklagandenämndens sätt att arbeta. Detta görs utifrån nämndens ställningstaganden i frågan om huruvida församlingar i Svenska kyrkan ska driva begravningsbyråer. Diskussionen i utskottet visar att det är en komplex fråga, som vi måste fundera en hel del på och som kommer upp till vidare samtal imorgon. Vad man kan konstatera är att det i det här fallet, liksom när det gäller många andra motioner, troligen landar i att utskottet föreslår avslag med anledning av att resultatet av en pågående utredning inte bör föregripas.
Att vi på många sätt är låsta av pågående utredningar är som jag ser det ett problem. Många av utredningarna tar god tid på sig innan de kommer upp på bordet, och under tiden kan Kyrkomötet inte göra något i frågor som egentligen skulle behöva hanteras snabbare. Naturligtvis behöver vi ordentliga underlag för att kunna fatta goda beslut, men det är frustrerande att det ska behöva ta så lång tid att nå resultat. Någon sa idag att tio år är en väldigt kort tid i kyrkans historia, och visst kan man tänka så, men samtidigt känns det ibland väldigt trögt att verka i den här organisationen. Jag hoppas ändå på att förändring ska vara möjlig, och ser tiden an med tillförsikt.
Barn och familj i festmässan
I år är jag på Kyrkomötets första session med hela min familj (man och två söner, fyra år respektive sex månader) eftersom jag ammar och bor för långt bort för att kunna åka hem och göra det. Jag deltar i Kyrkomötet som vanligt. Amningshjärnan fungerar utmärkt!
Jag har tänkt mycket på gårdagens festmässa i Uppsala domkyrka, som blev så fantastisk. Vi var hela familjen på jubileumsmässan. För mig kändes det så underbart att vara så många män och kvinnor som tillsammans tackade och bad för vår kyrka. Att dessutom få vara flera i prästskjorta som fick gå ut för att amma och byta blöja (uppe i tornet!) var en unik erfarenhet. Vi fick alla, både andlig och lekamlig spis, var och en efter sina behov. Gud möter oss där vi är, oavsett ålder, etnicitet och kön. Även en fyraåring, som ritar för att tiden ska gå fortare, får vara med en del av gudsmötet.
Mångfalden var berikande, inte minst alla internationella gäster gjorde det till en färgstark gudstjänst, som jag kommer att bära med mig länge!
Jag har tänkt mycket på gårdagens festmässa i Uppsala domkyrka, som blev så fantastisk. Vi var hela familjen på jubileumsmässan. För mig kändes det så underbart att vara så många män och kvinnor som tillsammans tackade och bad för vår kyrka. Att dessutom få vara flera i prästskjorta som fick gå ut för att amma och byta blöja (uppe i tornet!) var en unik erfarenhet. Vi fick alla, både andlig och lekamlig spis, var och en efter sina behov. Gud möter oss där vi är, oavsett ålder, etnicitet och kön. Även en fyraåring, som ritar för att tiden ska gå fortare, får vara med en del av gudsmötet.
Mångfalden var berikande, inte minst alla internationella gäster gjorde det till en färgstark gudstjänst, som jag kommer att bära med mig länge!
Nu har vi ledigt!
Vi som sitter i Tillsyns- och uppdragsutskottet har hela eftermiddagen ledigt. Alla ärenden som vi hittills har kunnat ha åsikter om är avklarade. De två ärenden som vi remitterat till två andra utskott har vi ännu inte fått tillbaka. Vi har alltså lite att göra imorgon.
Så här lite har Tillsyns- och uppdragsutskottet aldrig haft att göra på hela den tiden jag har suttit med.
Vad säger det om kyrkomötet? Kanske att vi kunde använda tiden till andra saker. Kanske att vi skulle kunna prata strategiska frågor istället för att diskutera frågor som vi pratade om förra året eller året innan.
Jag som skriver det här är ny bloggare på kyrkomötetsbloggen och heter Carina Etander Rimborg. Jag är från Göteborg och sitter i kyrkomötet för POSK. Jag blev invald första gången 1998. Det innebär att jag firar 10-årsjubileum här.
Så här lite har Tillsyns- och uppdragsutskottet aldrig haft att göra på hela den tiden jag har suttit med.
Vad säger det om kyrkomötet? Kanske att vi kunde använda tiden till andra saker. Kanske att vi skulle kunna prata strategiska frågor istället för att diskutera frågor som vi pratade om förra året eller året innan.
Jag som skriver det här är ny bloggare på kyrkomötetsbloggen och heter Carina Etander Rimborg. Jag är från Göteborg och sitter i kyrkomötet för POSK. Jag blev invald första gången 1998. Det innebär att jag firar 10-årsjubileum här.
Mötets viktigaste fråga
Varje kyrkomöte brukar det finnas en fråga som framträder som mötets viktigaste. Vad är det detta år? Kanske är det så att den viktigaste frågan denna gång redan är behandlad, nämligen inledningen på 50-årsminnet av beslutet om kvinnors tillträde till prästämbetet. Gudstjänsten med biskop Antjes predikan var en verklig höjdpunkt, som det blir svårt att överträffa. Och jubiléet fortsätter, hemma i Växjö stift satsar vi hårt nu i helgen, både som ett gemensamt firande i stiftsstaden och med lokala gudstjänster och arrangemang i församlingarna.
Nu kör vi...
Dags att kasta sig ut i Bloggosfären. Vad kan inte ett kyrkomöte förorsaka :-) I det vackra septembervädret ska det till goda samtal för att hålla oss kvar i utskottsrummet. Men i organisationsutskottet är det inte svårt att vara kvar, många intressanta inlägg!
Trapphallen kl 10.23 onsdag
Såhär ser trapphallen ut strax innan utskottens arbete startar 10.30. De flesta av Kyrkomötets ledamöter passar på att fika, diskutera och läsa tidningar.
50-årsjubileet invigt tillsammans med kyrkomötet
På lördag är det exakt 50 år sedan kyrkomötet beslutade att öppna prästämbetet för kvinnor i Svenska Kyrkan. Detta firas och uppmärksammas på en rad sätt i år, och det nationella firandet invigdes alltså formellt igår tillsammans med Kyrkomötets öppnande.
Firandet igår bestod dels av den festliga jubileumsmässan i Domkyrkan, där bland andra den amerikanska episkopala ärkebiskopen Katharine Jefferts Shori medverkade och Lunds biskop Antje Jackelén höll en fantastisk predikan, dels av en invigningshögtid i universitetsaulan där två böcker presenterades och en utställning invigdes. Den ena boken som tagits fram i samband med jubiléet kom till efter en motion i kyrkomötet för två år sedan, och resultat är Du ska bli präst: livsberättelser 50 år efter kyrkomötets beslut (red Boel Hössjer Sundman) och består av texter av Lina Sjöberg och bilder av Sanna Sjöswärd där 20 prästvigda kvinnor från fem decennier porträtteras. Dessa bilder har också gjorts till en utställning framtagen i samarbete med Arbetets museum i Norrköping, som nu finns här i universitetshuset men som sedan ska visas på några olika ställen i landet. Den andra boken Äntligen stod hon i predikstolen!: historiskt vägval 1958 är också redigerad av Hössjer Sundman och har en mer akademisk prägel, och innehåller olika artiklar om beslutet och historien. Båda böckerna finns att beställa hos Verbum.
Mer information om jubileet och några olika artiklar finns på Svenska Kyrkans hemsida.
Firandet igår bestod dels av den festliga jubileumsmässan i Domkyrkan, där bland andra den amerikanska episkopala ärkebiskopen Katharine Jefferts Shori medverkade och Lunds biskop Antje Jackelén höll en fantastisk predikan, dels av en invigningshögtid i universitetsaulan där två böcker presenterades och en utställning invigdes. Den ena boken som tagits fram i samband med jubiléet kom till efter en motion i kyrkomötet för två år sedan, och resultat är Du ska bli präst: livsberättelser 50 år efter kyrkomötets beslut (red Boel Hössjer Sundman) och består av texter av Lina Sjöberg och bilder av Sanna Sjöswärd där 20 prästvigda kvinnor från fem decennier porträtteras. Dessa bilder har också gjorts till en utställning framtagen i samarbete med Arbetets museum i Norrköping, som nu finns här i universitetshuset men som sedan ska visas på några olika ställen i landet. Den andra boken Äntligen stod hon i predikstolen!: historiskt vägval 1958 är också redigerad av Hössjer Sundman och har en mer akademisk prägel, och innehåller olika artiklar om beslutet och historien. Båda böckerna finns att beställa hos Verbum.
Mer information om jubileet och några olika artiklar finns på Svenska Kyrkans hemsida.
tisdag 23 september 2008
Utredning..eller snöboll??
Hej, här är jag, Maria Abrahamson. Moderat kyrkomötesbloggare.. som sitter i organisationsutskottet.. Om ni vill botanisera i min blogg kan ni hälsa på här.. Den är numera som en gammal garderob, där man kan botanisera bland tankar och idéer..
Jag ger här några kommentarer från dagens utskottsarbete. Och rubriken blir en bra sammanfattning. Jag fick den bilden framför mig när utskottet ville avslå två motioner för att hänvisa dem till den pågående strukturutredningen.. Jaha? När jag kom första året 2006 pratade vi hela kyrkomötet om Demokratiutredningen, förra året pratade vi istället om Strukturutredningen, och i år hänvisar vi åter till den stora Strukturutredningen.. När ska vi göra något då?? Här kan man tydligen sitta en hel mandatperiod utan att besluta något..
För mig är detta ett konstigt sätt att bedriva förändringsarbete? I en så komplex och mångfaldig organisation som Svenska Kyrkan borde man väl istället jobba med mer processorienterat? Att ständigt begrava utvecklingsfrågorna i långa utredningar bidrar till att skjuta det viktiga förändringsarbetet framför sig som en snöboll. Som dessutom blir allt större..
Kyrkomötet borde väl kunna hantera principer och ange en riktning för den fortsatta processen?
Kyrkomötet borde väl kunna öppna möjligheten för försöksverkamhet i detta avlånga land.
Jag ger här några kommentarer från dagens utskottsarbete. Och rubriken blir en bra sammanfattning. Jag fick den bilden framför mig när utskottet ville avslå två motioner för att hänvisa dem till den pågående strukturutredningen.. Jaha? När jag kom första året 2006 pratade vi hela kyrkomötet om Demokratiutredningen, förra året pratade vi istället om Strukturutredningen, och i år hänvisar vi åter till den stora Strukturutredningen.. När ska vi göra något då?? Här kan man tydligen sitta en hel mandatperiod utan att besluta något..
För mig är detta ett konstigt sätt att bedriva förändringsarbete? I en så komplex och mångfaldig organisation som Svenska Kyrkan borde man väl istället jobba med mer processorienterat? Att ständigt begrava utvecklingsfrågorna i långa utredningar bidrar till att skjuta det viktiga förändringsarbetet framför sig som en snöboll. Som dessutom blir allt större..
Kyrkomötet borde väl kunna hantera principer och ange en riktning för den fortsatta processen?
Kyrkomötet borde väl kunna öppna möjligheten för försöksverkamhet i detta avlånga land.
Några bilder från dagen
Här är några bilder från dagen:Några moderata ledamö
ter sammanträder i trapphallen.Två socialdemokratiska diton fikar och samtalar i samma trapphall.
Den amerikanska episkopala ärkebiskopen Kathrine Jefferts Shori talar på invigningen i universitetsaulan.
Informationsskylten hälsar välkommen vid ingången.
Två av ledamöterna i organisationsutskottet, Per Lindberg och Alice Kunkhe, samtalar med utskottets två biskopar, Sven Thidevall (Växjö) och Esbjörn Hagberg (Karlstad).
Kyrkomötet smygstartat
Sedan imorse sjuder nu Universitetshuset i Uppsala av liv. Officiellt invigs kyrkomötet med gudstjänst i domkyrkan kl 14, men redan nu är nomineringsgrupperna samlade till överläggningar. Själv hör jag till den största gruppen (s) och vi är samlade i den stora och tjusiga (men inte så familjära) hörsalen i universitetshuset, sal X. Runt om i huset i olika lektionssalar sitter de olika grupperna och planerar veckans arbete tillsammans.
Förutom i grupperna och i de tematiska utskotten (där själva ärendebehandlingen sker nu under session 1) så är en central plats hallen - där serveras kaffe, där finns tidningar av diverse olika slag, och där minglas det och diskuteras över både grupp-, stifts- och utskottsgränser. Bildillustrationer av trapphallen kommer garanterat under veckan.
Förutom i grupperna och i de tematiska utskotten (där själva ärendebehandlingen sker nu under session 1) så är en central plats hallen - där serveras kaffe, där finns tidningar av diverse olika slag, och där minglas det och diskuteras över både grupp-, stifts- och utskottsgränser. Bildillustrationer av trapphallen kommer garanterat under veckan.
måndag 22 september 2008
Imorgon...
...är det dags. 251 kyrkomötesledamöter intar Universitetshuset för att under fyra dagar arbeta intensivt med en mängd olika frågor. Att det redan har gått ett år sedan vi senast var här känns ofattbart, och jag ser verkligen fram emot roliga och intressanta möten och diskussioner under de här dagarna. Under den första sessionen är utskottsarbetet i fokus, och i mitt utskott, Tillsyn- och uppdragsutskottet har vi en hel del intressanta motioner att ta ställning till. Jag återkommer med rapporter om det längre fram.
söndag 21 september 2008
Det drar ihop sig...
... till årets Kyrkomöte. Första sessionen inleds på tisdags, och inledningsgudstjänsten i år blir också det nationella firandet av 50-årsjubileet av beslutet att öppna prästämbetet för kvinnor.
Snart kommer det förhoppningsvis massor med inlägg är av olika ledamöter i kyrkomötet. Om väntan blir för olidlig kan man ladda med alla handlingar och massa annan information på Kyrkomötets webbplats.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet
Snart kommer det förhoppningsvis massor med inlägg är av olika ledamöter i kyrkomötet. Om väntan blir för olidlig kan man ladda med alla handlingar och massa annan information på Kyrkomötets webbplats.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, kyrkomötet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)