Från min blogg
Jag läser i Kyrkans tidning att de ledamöter som förra torsdagen röstade ja till vigsel och äktenskap nu tydligen blir "bombaderade" med e-post i sina brevlådor. Om jag förstod artikeln rätt så är det samma e-post som Evangeliska alliansen skickade ut innan beslutet.
Jag skrev igår att jag tyckte det var OK att de som var oroliga inför beslutet hörde av sig till ledamöterna.
MEN - det här tycker jag faktiskt inte är OK.
Nu är beslutet tagit. Och människor har röstat efter sin övertygelse.
Det står i betänkandet att "Liksom Kyrkostyrelsen vill utskottet betona att i Svenska kyrkan ryms olika sätt att se på äktenskapet. "
Och det är precis samma sak som POSK säger.
Att det finns människor som i församlingarna är oroliga över hur beslutet kommer att påverka vardagen och Svenska kyrkan är inte konstigt. Det är också viktigt att komma ihåg och veta att väldigt många människor är glada över beslutet. Glada och stolta över att Svenska kyrkan har gått före och tagit beslutet.
Därför behöver församlingarna samtala om beslutet. Särskilt de som har röstat ja måste förstå att samtal är viktigt. Särskilt om det är som det stod i artikeln, att många av dem som hörde av sig är anställda i Svenska kyrkan. Det är en signal om att samtal är viktigt.
MEN snälla! - sluta skicka e-post de dem som röstade JA!!!
Visar inlägg med etikett äktenskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett äktenskap. Visa alla inlägg
tisdag 27 oktober 2009
måndag 26 oktober 2009
Rapport från en gudstjänst i Svenska kyrkan
Från min blogg söndag 25 oktober
20:e söndagen e Trefaldighet
Att leva tillsammans
Björkekärrs kyrka kl 10.00
Rut 2:8-12
Apg 9:36-43
Mark 3:31-35
Att leva tillsammans… den söndagen som förut hette Våra hem.
Nu heter den "att leva tillsammans" och jag tänkte att det passar ju alldeles utmärkt, så här söndagen efter kyrkomötet. När kyrkomötet har tagit ett beslut som skall ändra kyrkohandboken och äktenskapet är öppnat för både hetero- som homosexuella par.
För oavsett vad vi tycker om beslutet så måste vi nu lära oss att leva tillsammans. Både för den som är glad över beslutet och tycker att "äntligen har kyrkan tagit ett steg åt rätt håll - äntligen har kärleken segrat" och den som tycker "kyrkan borde bevarat äktenskapet att gälla enbart för man och kvinna".
Vi måste hantera frågan - och vi måste vara ödmjuka och lyssna på varandra!
Prästen i Björkekärrs kyrka idag pratade mycket om släktskap och vi sjöng ps 301
Efter gudstjänsten, på kyrkkaffet tog jag chansen att berätta lite om kyrkomötet. Jag tyckte det var viktigt att följa upp, att få berätta att jag varit med. Jag sa inte så mycket om alla våra olika viktiga beslut. Jag sa inte så mycket om vigselbeslutet heller. Det kan jag spara till en annan söndag. Men jag ville berätta om kyrkomötet.
Att de allra flesta som sitter i kyrkomötet är människor som är djupt engagerade i sina församlingar. Som är med och tar ansvar och är djupt kristna. Att vi varje morgon firar mässa i Domkyrkan. Att alla sammanträden börjar med andakt och slutar med andakt. Och även om de allra flesta i kyrkomötet sitter på politiska mandat (vilket jag som POSKare tycker är fel) så är det kristna människor som är engagerade. Att psalmsången nästan lyfter taket i Uppsala domkyrka när vi firar mässa tillsammans.
Och att sätta etiketter på någon bara för att den skulle vara en viss nomineringsgrupp (eller för den skull parti) är inte schysst!
För mig som POSKare är det självklart att de som är invalda för att vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan också skall vara engagerade i kyrkan. För mig som POSKare är det självklart att man skall ha en församlingsförankring och vara en del av den församling som man representerar. För mig som POSKare är det självklart att det är kloka, engagerade människor som med sin begåvning och sina kunskaper också tar ansvar för Svenska kyrkan och ställer sig till förfogande i Kristi kyrka.
För mig som POSKare är det självklart att nu vara en del av den diskussion som behöver föras ute i församlingarna när det gäller äktenskap och vigsel. Inte att försvara beslutet, det behöver jag inte göra. Men jag kan vara med i diskussionen, berätta bakgrund, visa på böcker, debatter och lyssna och möta människor som finns i våra församlingar. Människor som är glada, människor som är sorgsna, människor som är vilsna och människor som inte tycker det spelar så stor roll.
För kyrkan rymmer olika tolkningar av äktenskapsbegreppet och nu måste vi hantera det, i ödmjukhet och i respekt!
20:e söndagen e Trefaldighet
Att leva tillsammans
Björkekärrs kyrka kl 10.00
Rut 2:8-12
Apg 9:36-43
Mark 3:31-35
Att leva tillsammans… den söndagen som förut hette Våra hem.
Nu heter den "att leva tillsammans" och jag tänkte att det passar ju alldeles utmärkt, så här söndagen efter kyrkomötet. När kyrkomötet har tagit ett beslut som skall ändra kyrkohandboken och äktenskapet är öppnat för både hetero- som homosexuella par.
För oavsett vad vi tycker om beslutet så måste vi nu lära oss att leva tillsammans. Både för den som är glad över beslutet och tycker att "äntligen har kyrkan tagit ett steg åt rätt håll - äntligen har kärleken segrat" och den som tycker "kyrkan borde bevarat äktenskapet att gälla enbart för man och kvinna".
Vi måste hantera frågan - och vi måste vara ödmjuka och lyssna på varandra!
Prästen i Björkekärrs kyrka idag pratade mycket om släktskap och vi sjöng ps 301
Det finns ingen jordisk släktskap det finns ej ett vänskapsbandOch prästen pratade också om beslutet i kyrkomötet. Om hans inställning i frågan och hans oro och tankar. Men framförallt att det är viktigt med ödmjukhet, lyssnande och djupaste respekt för varandras olika inställning i frågan.
som binder hjärta till hjärta, så fast uti främlingsland
som detta att äga gemensamt, en Fader, en tro, ett hopp,
att vara en andlig enhet som lemmar i Kristi kropp. (vers 2)
Efter gudstjänsten, på kyrkkaffet tog jag chansen att berätta lite om kyrkomötet. Jag tyckte det var viktigt att följa upp, att få berätta att jag varit med. Jag sa inte så mycket om alla våra olika viktiga beslut. Jag sa inte så mycket om vigselbeslutet heller. Det kan jag spara till en annan söndag. Men jag ville berätta om kyrkomötet.
Att de allra flesta som sitter i kyrkomötet är människor som är djupt engagerade i sina församlingar. Som är med och tar ansvar och är djupt kristna. Att vi varje morgon firar mässa i Domkyrkan. Att alla sammanträden börjar med andakt och slutar med andakt. Och även om de allra flesta i kyrkomötet sitter på politiska mandat (vilket jag som POSKare tycker är fel) så är det kristna människor som är engagerade. Att psalmsången nästan lyfter taket i Uppsala domkyrka när vi firar mässa tillsammans.
Och att sätta etiketter på någon bara för att den skulle vara en viss nomineringsgrupp (eller för den skull parti) är inte schysst!
För mig som POSKare är det självklart att de som är invalda för att vara med och ta ansvar i Svenska kyrkan också skall vara engagerade i kyrkan. För mig som POSKare är det självklart att man skall ha en församlingsförankring och vara en del av den församling som man representerar. För mig som POSKare är det självklart att det är kloka, engagerade människor som med sin begåvning och sina kunskaper också tar ansvar för Svenska kyrkan och ställer sig till förfogande i Kristi kyrka.
För mig som POSKare är det självklart att nu vara en del av den diskussion som behöver föras ute i församlingarna när det gäller äktenskap och vigsel. Inte att försvara beslutet, det behöver jag inte göra. Men jag kan vara med i diskussionen, berätta bakgrund, visa på böcker, debatter och lyssna och möta människor som finns i våra församlingar. Människor som är glada, människor som är sorgsna, människor som är vilsna och människor som inte tycker det spelar så stor roll.
För kyrkan rymmer olika tolkningar av äktenskapsbegreppet och nu måste vi hantera det, i ödmjukhet och i respekt!
Rapport - lördag 24 oktober
Detta skrev jag på min blogg den 24 oktober
Det är ett dygn sedan jag lämnade Uppsala och jag har "landat" hemma. Väskorna är uppackade, posten är genomgången, tvättmaskinen är i full gång och vardagen gör sig påmind.
Det var ett par mycket intensiva dagar i Uppsala - med mycket känslor och frågor och funderingar. Själv åkte jag upp redan i söndags för att kunna ha möte med informationsgruppen och med POSKs styrelse.
Onsdagens debatt skedde, som jag skrev, med en stor oro för hur det skulle gå. Så mycket debatt blev det väl egentligen inte. Det blev mest ett statement av var alla stod i frågan. Men det var bra - det var lugnt och sansat.
Det har skrivits en del om den e-post"bombning" som Evangeliska alliansen hade startat med anledning av beslutet i vigsel och äktenskapsfrågan. I min e-post hade jag fått (när jag kom hem) 778 e-poster. Samtidigt kan jag tänka - detta var faktiskt deras enda möjlighet att få berätta för ledamöterna i kyrkomötet hur de tänkte. EKHO stod hela veckan i september och hela denna veckan i oktober med informationsbord och två personer i entrén som berättade, samtalade och gjorde sina synpunkter synliga för alla. Så även om det fanns en irritation över alla fulla brevlådor så tycker jag inte det är konstigt.
Vid beslutet på torsdagen bad ordförande Gunnar Sibbmark mötet att inte utbrista i känsloyttringar. Det var också en komplicerad beslutsprocess där det fick ställas kontrapropositioner för att få fram huvudförslag osv. Onödigt komplicerat och väldigt dumt att inte dela ut dessa på bänkarna. Vissa av ledamöterna hade kopierat upp det ex som givits till gruppledarna - men inte alla.
När hela beslutet var fattat och alla drog efter andan började vice ordförande Karin Perers applådera! Maken till opassande och omdömeslöst uppträdande från presidiet får man leta efter!
Från POSK kan jag meddela att 18 ledamöter röstade för och 16 ledamoter röstade mot att kyrkans skulle behålla vigselrätten. Så POSK har visat att vi faktiskt tog rätt beslut när vi sa att vi är delade i denna fråga. Och jag är glad och stolt över att tillhöra en grupp som kan låta sina ledamöter få ta beslut efter egen övertygelse. Och inte, som jag hörde om en annan nomineringsgrupp, där en person röstat mot sin grupp hade fått utstå mycket påhopp och mådde väldigt, väldigt dåligt. Det är inte meningen att vi skall göra så mot varandra!
Sen får jag nog säga att luften gick ur hela kyrkomötet, åtminstone känner jag så. Resten av dagarna och besluten har liksom bara flutit samman och jag har varken orkat blogga eller uppdatera webbplatsen som jag borde.
Igår lämnade vi alltså Uppsala - flaggorna med Svenska kyrkans emblem slog hårt i vinden, till skillnad från den stillhet jag upplevde i onsdags.
Har Svenska kyrkan förändrats? Ja, det tycker några. Jag fick rapporter från en person gift med en präst att det redan var många som lämnade Svenska kyrkan. Och det var kyrkfolket som lämnade in sina blanketter.
Själv tänker jag så här - ett ljus lyser bara upp ett rum om det finns mitt i det - inte om det är utanför rummet! Jag kommer inte att lämna Svenska kyrkan, för det är min kyrka! Jag var inte för att Svenska kyrkan skulle behålla vigselrätten, jag tror inte vi tog ett klokt beslut. Men nu har kyrkan gjort det och nu skall vi hantera det. Det är inte troligt att Svenska kyrkan får behålla vigselrätten så många år i alla fall. Det kommer att bli civilrättsligt - det är min fulla övertygelse.
Det viktigaste nu är att vi i alla våra församlingar hanterar frågorna på ett klokt sätt. Och där vill vi i POSK vara med. Vi kan vara med och förklara och berätta vad som ligger bakom beslutet. Vi behöver inte försvara - men vi kan förklara.
Det är ett dygn sedan jag lämnade Uppsala och jag har "landat" hemma. Väskorna är uppackade, posten är genomgången, tvättmaskinen är i full gång och vardagen gör sig påmind.
Det var ett par mycket intensiva dagar i Uppsala - med mycket känslor och frågor och funderingar. Själv åkte jag upp redan i söndags för att kunna ha möte med informationsgruppen och med POSKs styrelse.
Onsdagens debatt skedde, som jag skrev, med en stor oro för hur det skulle gå. Så mycket debatt blev det väl egentligen inte. Det blev mest ett statement av var alla stod i frågan. Men det var bra - det var lugnt och sansat.
Det har skrivits en del om den e-post"bombning" som Evangeliska alliansen hade startat med anledning av beslutet i vigsel och äktenskapsfrågan. I min e-post hade jag fått (när jag kom hem) 778 e-poster. Samtidigt kan jag tänka - detta var faktiskt deras enda möjlighet att få berätta för ledamöterna i kyrkomötet hur de tänkte. EKHO stod hela veckan i september och hela denna veckan i oktober med informationsbord och två personer i entrén som berättade, samtalade och gjorde sina synpunkter synliga för alla. Så även om det fanns en irritation över alla fulla brevlådor så tycker jag inte det är konstigt.
Vid beslutet på torsdagen bad ordförande Gunnar Sibbmark mötet att inte utbrista i känsloyttringar. Det var också en komplicerad beslutsprocess där det fick ställas kontrapropositioner för att få fram huvudförslag osv. Onödigt komplicerat och väldigt dumt att inte dela ut dessa på bänkarna. Vissa av ledamöterna hade kopierat upp det ex som givits till gruppledarna - men inte alla.
När hela beslutet var fattat och alla drog efter andan började vice ordförande Karin Perers applådera! Maken till opassande och omdömeslöst uppträdande från presidiet får man leta efter!
Från POSK kan jag meddela att 18 ledamöter röstade för och 16 ledamoter röstade mot att kyrkans skulle behålla vigselrätten. Så POSK har visat att vi faktiskt tog rätt beslut när vi sa att vi är delade i denna fråga. Och jag är glad och stolt över att tillhöra en grupp som kan låta sina ledamöter få ta beslut efter egen övertygelse. Och inte, som jag hörde om en annan nomineringsgrupp, där en person röstat mot sin grupp hade fått utstå mycket påhopp och mådde väldigt, väldigt dåligt. Det är inte meningen att vi skall göra så mot varandra!
Sen får jag nog säga att luften gick ur hela kyrkomötet, åtminstone känner jag så. Resten av dagarna och besluten har liksom bara flutit samman och jag har varken orkat blogga eller uppdatera webbplatsen som jag borde.
Igår lämnade vi alltså Uppsala - flaggorna med Svenska kyrkans emblem slog hårt i vinden, till skillnad från den stillhet jag upplevde i onsdags.
Har Svenska kyrkan förändrats? Ja, det tycker några. Jag fick rapporter från en person gift med en präst att det redan var många som lämnade Svenska kyrkan. Och det var kyrkfolket som lämnade in sina blanketter.
Själv tänker jag så här - ett ljus lyser bara upp ett rum om det finns mitt i det - inte om det är utanför rummet! Jag kommer inte att lämna Svenska kyrkan, för det är min kyrka! Jag var inte för att Svenska kyrkan skulle behålla vigselrätten, jag tror inte vi tog ett klokt beslut. Men nu har kyrkan gjort det och nu skall vi hantera det. Det är inte troligt att Svenska kyrkan får behålla vigselrätten så många år i alla fall. Det kommer att bli civilrättsligt - det är min fulla övertygelse.
Det viktigaste nu är att vi i alla våra församlingar hanterar frågorna på ett klokt sätt. Och där vill vi i POSK vara med. Vi kan vara med och förklara och berätta vad som ligger bakom beslutet. Vi behöver inte försvara - men vi kan förklara.
onsdag 21 oktober 2009
Många vill vara med och påverka
Nästan alla kyrkomötesledamöter har fått över hundra e-poster med samma lydelse. Rubriken är "Följa Jesus eller riksdagen".
Det tyder på att många människor bryr sig om detta beslut. Många människor vill tala om för sina valda ledamöter i kyrkomötet att frågan rör eller berör dem.
Det är deras demokratiska rättighet att höra av sig och säga vad de tycker. Och det är vår skyldighet att ta emot och lyssna.
Men vi är suveräna att själva ta det beslut vi tror är bäst för Svenska kyrkan. Allt efter vår egen övertygelse.
Jag hoppas att debatten idag sker med stor lyhördhet och med respekt för varandras åsikter. Människor kommer att bli besvikna oavsett vad beslutet på torsdag fm blir.
Hittills är det drygt 85 personer som är föranmälda till debatten.
Det tyder på att många människor bryr sig om detta beslut. Många människor vill tala om för sina valda ledamöter i kyrkomötet att frågan rör eller berör dem.
Det är deras demokratiska rättighet att höra av sig och säga vad de tycker. Och det är vår skyldighet att ta emot och lyssna.
Men vi är suveräna att själva ta det beslut vi tror är bäst för Svenska kyrkan. Allt efter vår egen övertygelse.
Jag hoppas att debatten idag sker med stor lyhördhet och med respekt för varandras åsikter. Människor kommer att bli besvikna oavsett vad beslutet på torsdag fm blir.
Hittills är det drygt 85 personer som är föranmälda till debatten.
tisdag 20 oktober 2009
WWJD?
Imorgon är det dags för den förväntat låååånga debatten om äktenskap och vigselrätt. Det finns tydligen de som tror att kyrkomötesledamöterna inte är kompetenta att fatta väl genomtänkta beslut, trots debatt och andra omfattande förberedelser - eller hur ska man annars förstå att jag under kvällen (hittills) mottagit ett femtiotal identiska mejl, där avsändarna uppmanar mig att "värna kyrkans självständighet" och att "följa Jesus inte Riksdagen". Avsändarna verkar inte kunna förstå att det är just det jag avser att göra vid voteringen på torsdag. WWJD - What Would Jesus Do? Det är fantastiskt att vårt lands riksdag, trots motstånd, stiftat en lag som ligger så i linje med hur Jesus skulle ha gjort!
torsdag 24 september 2009
Öknen - i kyrkan eller runt om?
En klok man sa till mig ikväll (ungefär)
"Gud kan låta sin kyrka vara en kyrka i öknen, men inte ha en öken i kyrkan".
Den tål att tänka på… vad kommer detta att betyda?
Vi håller nu på att behandla alla de 95 motioner som kommit in till kyrkomötet. Flera är oroade över ur det kommer att gå med äktenskapsfrågan och vigselrätten. Och med oroar så menar jag att man, från "båda håll", brinner för att kyrkan skall gå rätt väg.
Frågan är bara vilken väg som är den rätta. Eftersom båda sidor hävdar - med bibeln i hand - att man har rätt. Båda hävdar att tolkningen är korrekt, båda hävdar att det inte går att se det på något annat sätt. Och båda sidor (vad än någon säger) är kloka människor med flera års teologiska studier bakom sig. Och trots detta, så kommer de fram till olika ståndpunkter.
Jag tycker det är svårt och jättejobbigt. Jag har hela tiden sagt att jag tycker att Svenska kyrkan skall släppa vigselrätten. Det tror jag är klokast ekumeniskt. Vi har sedan ett par år en ordning för ingånget partnerskap. Vi har också en ordning för ingången borgerligt äktenskap. Vi behöver inte ändra på vår handbok. Jag har hela tiden sagt att jag tror det är klokast ekumeniskt.
Vi får väl se vad gudstjänstutskottet kommer fram till och vad förslaget blir och med vilken skrivning. Debatten förväntas ta lång tid i oktober.
"Gud kan låta sin kyrka vara en kyrka i öknen, men inte ha en öken i kyrkan".
Den tål att tänka på… vad kommer detta att betyda?
Vi håller nu på att behandla alla de 95 motioner som kommit in till kyrkomötet. Flera är oroade över ur det kommer att gå med äktenskapsfrågan och vigselrätten. Och med oroar så menar jag att man, från "båda håll", brinner för att kyrkan skall gå rätt väg.
Frågan är bara vilken väg som är den rätta. Eftersom båda sidor hävdar - med bibeln i hand - att man har rätt. Båda hävdar att tolkningen är korrekt, båda hävdar att det inte går att se det på något annat sätt. Och båda sidor (vad än någon säger) är kloka människor med flera års teologiska studier bakom sig. Och trots detta, så kommer de fram till olika ståndpunkter.
Jag tycker det är svårt och jättejobbigt. Jag har hela tiden sagt att jag tycker att Svenska kyrkan skall släppa vigselrätten. Det tror jag är klokast ekumeniskt. Vi har sedan ett par år en ordning för ingånget partnerskap. Vi har också en ordning för ingången borgerligt äktenskap. Vi behöver inte ändra på vår handbok. Jag har hela tiden sagt att jag tror det är klokast ekumeniskt.
Vi får väl se vad gudstjänstutskottet kommer fram till och vad förslaget blir och med vilken skrivning. Debatten förväntas ta lång tid i oktober.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)