En klok man sa till mig ikväll (ungefär)
"Gud kan låta sin kyrka vara en kyrka i öknen, men inte ha en öken i kyrkan".
Den tål att tänka på… vad kommer detta att betyda?
Vi håller nu på att behandla alla de 95 motioner som kommit in till kyrkomötet. Flera är oroade över ur det kommer att gå med äktenskapsfrågan och vigselrätten. Och med oroar så menar jag att man, från "båda håll", brinner för att kyrkan skall gå rätt väg.
Frågan är bara vilken väg som är den rätta. Eftersom båda sidor hävdar - med bibeln i hand - att man har rätt. Båda hävdar att tolkningen är korrekt, båda hävdar att det inte går att se det på något annat sätt. Och båda sidor (vad än någon säger) är kloka människor med flera års teologiska studier bakom sig. Och trots detta, så kommer de fram till olika ståndpunkter.
Jag tycker det är svårt och jättejobbigt. Jag har hela tiden sagt att jag tycker att Svenska kyrkan skall släppa vigselrätten. Det tror jag är klokast ekumeniskt. Vi har sedan ett par år en ordning för ingånget partnerskap. Vi har också en ordning för ingången borgerligt äktenskap. Vi behöver inte ändra på vår handbok. Jag har hela tiden sagt att jag tror det är klokast ekumeniskt.
Vi får väl se vad gudstjänstutskottet kommer fram till och vad förslaget blir och med vilken skrivning. Debatten förväntas ta lång tid i oktober.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar