Jag och ett antal andra ledamöter ägnade lunchen åt ett panelsamtal ordnat av fackförbundet KyrkA tillsammans med Forum för prästvigda kvinnor i Svenska kyrkan. I panelen fanns såväl företrädare för Forum, facket, Församlingsförbundet, en forskare samt Ärkebiskopen. Många intressanta tankar kom fram angående det faktum att en väldigt liten del av kyrkoherdarna (och andra chefer i Svenska Kyrkan) är kvinnor trots att andelen kvinnor som är präster ökar stadigt och nu närmar sig 40%.
Jag tycker att det är en central framtidsfråga, och jag tror liksom kyrkoherden i Orsa, Anna Björk, framförde under seminariet, att frgåan om huruvida kvinnor får vara präster har stått i vägen för många andra viktiga jämställdhetsfrågor. Idag har vi - sen rätt lång tid tillbaka - lagt frågan om kvinnliga präster bakom oss, men med så mycket fokus på den glömmer vi att det finns många andra viktiga frågor kvar. Jag tror att det faktum att så få kvinnor är kyrkoherdar inte i särskilt hög grad beror på teologiska frågor, utan snarare samma strukturer som genomsyrar vårt samhälle och andra liknande organisationer. Det faktum att vi omedvetet tillskriver män och kvinnor olika egenskaper, fasta och inte så konstruktiva bilder av hur en chef ser ut, en oreflekterad syn på vad kompetens är o.s.v.
Många bra förslag lyftes på seminariet, och det viktigaste var ett av de första som nämndes: mer komeptens i rekryteringsprocesserna. Stöd och kunskap från stiften till församlingarna vid kyrkoherdetillsättningar, medveten rekrytering till förberedande kyrkoherdeutbildning och tydligare och mer reflektrade kravprofiler och bild av vilken kyrkoherde man söker i församlingarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bra synpunkter. Man behöver inte vara feminist för att inse att både kvinnor och män , som präster och kyrkoherdar tillför möjligheter att bedriva undervisning (det som kyrkfolket förväntar sig) på ett förtjänstfullt sätt.
Jag försöker inte skoja till det med att vara emot den politiska inblandningen i Svenska Kyrkan.
Som moderat anser jag att partiet skall sluta nominera delegater till kyrkomötet. Jag uppfattar biskopar,präster,läkare och hantverkare för vad de är och inte vad de har för partitillhörighet.
Det är uppgiften som läkaren och prästen utför i sin yrkesroll som räknas.
Läste Dag i Östran och hans beskrivning av tillståndet i kyrkomötesarbetet. Det stämmer troligen ganska bra.
Och jag har väl inte missuppfatta rollen som ni kyrkomötesdelegater har - Gud går i första rummet och partipolitiken har lämnats hemma.
Skicka en kommentar