Som de andra ledamöterna har jag också deltagit i eftermiddagens seminarium om diskussionerna med staten och framför allt de kyrkoantikvariska frågorna. Kanske är inte bakgrunden helt klar för er läsare - i och med kyrka-stat-uppgörelsen gjordes några övergångsregler som gällde i 10 (tom 2009 alltså) och nivån på den kyrkoantikvariska ersättningen låstes också så långt i tiden. Nu pågår alltså förhandlingar mellan Svenska kyrkan och staten om vissa frågor, därav detta seminarium (även om jag själv inte riktigt förstod varför det var en angelägen fråga för hela kyrkomötet).
Jag har personligen en måttlig entusiasm för de kyrkoantikvariska frågorna - jag inser ju att de är väldigt viktiga, men personligen finns det många andra saker jag funderar oftare över i kyrkan. En av frågorna på dagordningen tycker jag däremot är desto intressantare, nämligen frågan om rätten att vara ledig för att utöva förtroendeuppdrag (som berörts av några tidigare inlägg här nedanför).
Rätten att vara ledig för förtroendeuppdrag ger möjlighet för många fler att delta i förtroendeorganisationen och är därmed en demokratifråga. På lokal nivå i Svenska kyrkan hålls många möten på kvällstid, men på stifts- och riksnivå är mötena ofta längre och hålls nästan alltid på dagtid. Pensionärer och studenter har oftast mindre problem, liksom den som har möjlighet att själv styra sin tid (vilket ofta innebär att man har högre utbildning) och den som har välvilligt inställda arbetsgivare - inte sällan en kyrklig sådan. Redan nu har en del ledamöter i exempelvis kyrkomötet, trots laglig rätt, svårt att komma ifrån arbetet och en lagändring skulle inte förbättra situationen. Redan nu finns en klar överrepresentation av pensionärer i kyrkomötet (och betydligt fler på stiftsnivå), och en mycket stor andel av de förtroendevalda på både nationell och stiftsnivå är anställda i något kyrkligt sammanhang. Många av oss andra har hög utbildning och kan själva styra vår tid. Det är en angelägen fråga att de nu underepresenterade grupperna bland de förtroendevalda får större, inte mindre, möjligheter att delta i arbetet.
Sedan borde detta naturligtvis inte enbart gälla Svenska kyrkan, även om vi är en många gånger större organisation (och därmed har betydligt fler beslutande organ) än andra trossamfund i Sverige. Kanske borde bestämmelserna också utsträckas till fler delar av den ideella sektorn.
Markus Holmberg skrev i inlägget nedför att han tyckte det var dags att fundera på kyrkans beslutsformer. Det är jag den första att hålla med om, det finns väldigt mycket att göra på den fronten. Men så länge är det viktigt att det finns så många som möjligt som kan vara med och besluta om de förändringarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fritidssysselsättning skall inte ersättas med skattemedel.
Svenska Kyrkan får väl betala skälig lön för uppdraget inklusive arbetsgivaravgift.
Som det ofta är i dagsläget så får de statligt och kommunalt anställda ledigt för sådan verksamhet. Innebär att staten/kommunen betalar för arbete de ej får utfört.
Det är väl inte demokratiskt?
Men det är Sveriges riksdag som har beslutat om att Svenska kyrkan ska vara rikstäckande och demokratisk. Då måste man också se till att den kan vara det!
Alltså, det handlar inte om ledighet med lön, utan rätt till tjänstledighet för deltagande. Svenska kyrkan betalar i vissa sammanhang arvode till de förtroendevalda (varje organ beslutar själv om arvoden) och dessa tas från kyrkoavgiften, inte några skattepengar. Det som det handlar om här är rätten att överhuvudtaget ta ledigt från jobbet. Visst kan man ta semester eller ta ut en ledig dag om det är vid enstaka tillfällen, men den som exempelvis sitter i kyrkostyrelsen skulle få använda en stor del av sin semester till sammanträden.
Skicka en kommentar