Oväntad fritid

I mitt utskott, Tillsyns- och uppdragsutskottet, har vi för tillfället inget att göra, eftersom sekreterarna måste hinna skriva våra betänkanden så att vi sedan kan ta ställning till dem. De lediga timmarna inför kvällens gruppmiddag fördrivs därför bl.a. med bloggande och det näst intill obligatoriska fikat i universitetshusets trapphall. Det blir många koppar te under de här dagarna...

Arbetet i utskottet har gått ovanligt fort, dels för att vi inte har så många motioner i år, dels för att en hel del av dem i princip är identiska med sådana som låg på vårt bord förra året eller året dessförinnan. Den demokratiska processen innebär förstås att det står var och en fritt att motionera om vad man vill, men ibland känns det som slöseri med tid och resurser att samma frågor återkommer gång på gång. Det inbjuder ju inte heller till några djupare diskussioner i utskottet, utan leder snarare till att vi upprepar våra ställningstaganden från tidigare år.

Den fråga som ändå har lett till mest diskussion, och som vi ännu inte är färdiga med, är den som handlar om den kyrkliga rättsordningen. Helt kort och mycket förenklat gäller det en motion, nr 2008:42, som ifrågasätter Överklagandenämndens sätt att arbeta. Detta görs utifrån nämndens ställningstaganden i frågan om huruvida församlingar i Svenska kyrkan ska driva begravningsbyråer. Diskussionen i utskottet visar att det är en komplex fråga, som vi måste fundera en hel del på och som kommer upp till vidare samtal imorgon. Vad man kan konstatera är att det i det här fallet, liksom när det gäller många andra motioner, troligen landar i att utskottet föreslår avslag med anledning av att resultatet av en pågående utredning inte bör föregripas.

Att vi på många sätt är låsta av pågående utredningar är som jag ser det ett problem. Många av utredningarna tar god tid på sig innan de kommer upp på bordet, och under tiden kan Kyrkomötet inte göra något i frågor som egentligen skulle behöva hanteras snabbare. Naturligtvis behöver vi ordentliga underlag för att kunna fatta goda beslut, men det är frustrerande att det ska behöva ta så lång tid att nå resultat. Någon sa idag att tio år är en väldigt kort tid i kyrkans historia, och visst kan man tänka så, men samtidigt känns det ibland väldigt trögt att verka i den här organisationen. Jag hoppas ändå på att förändring ska vara möjlig, och ser tiden an med tillförsikt.